22 February 2007

Äntligen!

Sonens kofta, som jag stickade i rekordfart (för att vara jag) blev sedan liggande i en evighet utan blixtlås. Jag kan skylla på sjukskrivningar, jul, infektioner och allat möjligt, men framför allt tycker jag att det är så fantastiskt tråkigt att sy för hand.

Men nu är det gjort! En utomhustemperatur på -16 och en inomhustemperatur som kändes i det närmaste lika kall tvingade fram projektet. Men hade inte P varit en ängel och tagit över när mina fingrar ömmade efter nålen hade koftan inte varit klar än!

Sonen är i alla fall mycket nöjd!

Visst är han vacker!?!
(Jag menar Sonen.)

4 comments:

Anonymous said...

Mycket vacker - och mycket nöjd ser han ut .

Mina grejer blir liggande ibland för att jag hatar att sy ihop delar av en tröja. Det är fånigt, för då är man ju nästan klar. Men sån är jag - fånig =)

Strumpstickan said...

Mycket vacker!

Sussry said...

Mycket vacker både sonen och tröjan.

Anonymous said...

Så fin i sin nya tröja! Tur att han inte hunnit växa ur den! (Så har hänt med en del som jag stickat!)
Jag avskyr också att montera handarbeten! Skönt att man inte är ensam!